Jahop idag gäller det!

Blackis ska till kliniken på återbesök. Det kommer gå bra. Benet är bra men det ändrar inte känslan för kliniken.

Mina drömar har gått i kras efter att ha vart där.

För min b-ponny. Min första "riktiga" ponny. Min drömm ponny som gjorde att jag fick alla de stora stallflickornas blick på mig. Var så stolt över att få ha stallets sötaste ponny.

På kliniken fick jag veta att hela ponnyn var halt. Ägaren skulle ta tillbaka hästen och jag skulle aldrig mer få se henne.

 

Min andra ponny. Som verkligen var en tävlings ponny. En levererad tävlings ponny. MIN helt egna tävlingsponny. Underbaraste ponnyn som fanns.

På kliniken fick jag veta att hon aldrig mer skulle kunna bli en rid ponny och att hon antagligen hade väldigt ont i sitt ben och att hon skulle avlivas. Detta bara någon vecka innan min födelsedag.

 

Så ja min känsla för den kliniken är inte rolig. Känns som att vi åker dit för en avrättning. Att dom kommer berätta för mig att Blackis aldrig mer kommer kunna ridas. Att han kommer få gå i en hage och skrota.

Usch. Måste intalla mig själv att allt kommer gå bra.

Om vi ens kommer dit. Han kanske inte vill åka transport?

Åh ska skaffa mig ett liv, Hej då tidsinställda inlägg!