Sitter helt nerstämd(heter det så?) i soffan och kollar på ung och bortskämd.

Känner mig inte alls taggad att åka till stallet. Visst jag vill träffa min underbara ponny. Men allt har blivit tråkigt. Det finns inte längre någon dragnings kraft till att åka till stallet. Blackis är överdrivet kaxig både att borsta och att gå med. Han är arg för att han inte får vara ute hela dagarna och har verkligen tröttnat på att stå i en box 24/7 och jag förstår honom.Att jag även rider varannan vecka är tråkigt. Jag vill rida 5-6 dagar i veckan.

Rörig text.

Men det är somsagt var inte lika roligt att åka dit.

Läser bloggar om hur alla gör sig förberäda för tävling och träningar medan jag har en ponny som just nu har ett stort bandage på hela benet.

Skulle vart med i div III laget i dressyr och jag tror alldrig att jag längtat efter något så mycket. Sen går allt helt fel och jag får inte ens vara med. Laget vinner och har super kul. Ska åka på träningar tillsammans och massa sånt. Känner mig helt utanför eftersom att jag verkligen ville vara med.

Men det är väll så med hästar? Dem skadar sig hela tiden. Alltid är det något. Är rätt less på det nu. Förlorat ett antal hästar i mina 15 år. För många hästar.

 

 

Min och Blackis första felfria start LOKALT.